Botniadagarna

Jag står mitt ute i den västerbottniska storskogen och lyssnar till Botnia Explorations chefsgeolog Göran Pettersson och förstår plötslig en sak: Blockletning är som att lägga världens svåraste puzzel. Det fordras lång träning, djup kunskap för att få bitarna att passa ihop. Och ibland måste man dessutom ha litet tur!

Göran Pettersson berättar om Forsheden, en inmutning som Botnia har. I krokarna där hittades för bortåt 40 år sedan två mycket spännande block med guldhalter på 15 gram per ton, vilket är osedvanligt högt. Men blocken var och förblev solitärer. Det gick inte att leta fram var de kom ifrån.

Men under tidiga 2000-talet avverkades skogen och markberedning skedde. Och plötsligt var det möjligt att följa de två blockens vandring bakåt mot ursprungsplatsen. Det arbetet tog sin tid. Det märkliga för en lekman är att blockletare söker efter den plats där blocken upphör att existera! Forsheden är en sådan plats. Norr om Forsheden finns inga block. Alltså måste Forsheden vara ursprunget för alla block som hittats på vägen dit.

Jag hör på Göran Petterssons röst att han är övertygad om att han hittat rätt. Forsheden måste vara intressant! Jag hör också Torbjörn Grahn, en annan av Botnias legendariska blockletare och som var den som hittade ursprungsblocken, antyda något åt hållet sensationellt fynd! Geologiska kartor, magnetmätningar bekräftar att möjligheten finns.

För mig som aktieägare väcks givetvis hoppet att här ska så småningom grävas guld för miljarder. Mycket återstår dock. Att Forsheden är en rik fyndighet tycks ingen tveka om. Men hur stor? Är den brytvärd? Sådant kan bara diamantborrning ge svar på. Allt tar sin tid.

Det finns inom Botnia Exploration en väldig sakkunskap. Hur stor den är förstår jag på riktigt först morgonen därpå när vi besöker Sveriges Geologiska Undersökning, SGU, i Malå. Där berättar Jan- Anders Perdahl om alla besök SGU får från gruvbolag i många länder och vilka frågor som ställs. Mitt i allt detta säger han spontant med respekt i rösten: 

- Men dom har ju inte den erfarenhet som finns  inom Botnia Exploration!

I själva verket har de sista av Sveriges legendariska malmletare samlats i Botnia. Där finns t ex Torbjörn Grahn som tillsammans med Göran Pettersson upptäckte Fäbodliden, gruvan som idag drivs av Lappland Goldminers. De två ligger också bakom upptäckten av Svartliden, en gruva som ägs av Dragon Mining.

I Botnia Exploration finns också geologerna Ingemar Åslund och Mats Fjällström, båda med lång erfarenhet av blockletning. Och jag tänker spontant: är det något bolag som ska hitta en ny stor fyndighet är det Botnia! Det är här kunskapen finns.

Vd:n Bengt Ljung är också värd ett eget kapitel. Han gjorde stor karriär med slutpunkt som vd för ett japanskt företag i USA som tillverkade monstertruckar. I botten är han bergsingenjör och när han pensionerade sig i USA och flyttade hem kunde han givetvis inte hålla sig borta från arbete. Hans personliga slogan är att det aktiva livet är det roliga livet. Följaktligen startade han Botnia Exploration Holding AB och samlade omkring sig den bästa sakkunskap som gick att uppbringa i Sverige.

Botniadagarna inleddes med ett besök hos Lappland Goldminers huvudkontor i Lycksele. Företagets vd Kjell Larsson fanns med på mötet via videolänk. Det jag noterade var det intressanta samtal som fördes mellan Bengt Ljung och Kjell Larsson om kommande samarbete.

Botnia Exploration startar snart en provbrytning vid Vargbäcken. Malmen kan föras till Goldminers anrikningsverk i närliggande Ersmark. Därmed uppstår en win win situation. Goldminers får ett bättre utnyttjande av sina redan gjorda investeringar i anrikningsverk och avfallsdammar. Botnia Exploration får en chans att utveckla sina projekt till lönsamma projekt utan höga investeringskostnader. Enligt Bengt Ljung väntas redan provbrytningen i Vargbäcken ge så stora intäkter att företaget kan drivas ett par år utan att behöva tillföras ytterligare medel. Detta under förutsättning att guldpriset speciellt och metallpriserna i övrigt inte sjunker alltför mycket. Trenden just nu är ju stigande metallpriser.

Efter Lycksele gick bussen mot Vindelälven och Botnia-projektet Granlunda, ett gammalt gruvhål mitt i skogen. Jag är uppvuxen i Bergslagen och skogarna runt min hembygd kan liknas vid schweizerost. Det finns gamla gruvhål överallt och ingen gång har jag tänkt att de återigen skulle kunna bli intressanta. Men med nuvarande metallpriser kombinerat med moderna brytningsmetoder går det att få lönsamhet också i gamla gruvhål. Det finns nämligen överallt mycket malm och guld kvar och om inte logistiken säger ifrån finns stora pengar att tjäna. Så snart man hinner ska Granlunda undersökas ytterligare för att se om gruvbrytningen ska återupptas.

Nära Granlunda ligger Vargbäcken, ett projekt som kom i Botnias händer när man köpte kanadensiska Hansa Resources undersökningstillstånd i Sverige. Detta köp flyttade Botnias horisont minst fem år framåt direkt. I Vargbäcken fanns nämligen redan ett klart bearbetningstillstånd. Det är alltså klart att köra igång. Nu ska provbrytning ske här. Och det går inte att missta sig på förväntningarna hos Bengt Ljung och de insiktsfulla blockletarna inför resultatet av provbrytningen.

När bussen lämnar Vargbäcken för att föra oss 20 aktieägare mot hotellet i Malå sitter jag och funderar. Min kunskap om malmletning och gruvbrytning har under dagen ökat en aning, men är givetvis fortfarande helt lekmannamässig. Men jag tänker på Kiruna, jag tänker på Malmberget, jag tänker på Boliden, alla etablerade gruvområden. Och jag tänker en romantisk, men inte helt osannolik tanke, nämligen: är Vargbäcken starten på ett nytt stort gruvområde i Sverige!? Uppenbarligen finns här i den västerbottniska guldlinjen väldiga, ännu orörda resurser i marken.

På kvällen blev det först bastu och sedan en utmärkt middag på Malå hotell.

Om Botnia-dagarna blir ett årligen återkommande evenemang återstår att se. Jag har i alla fall redan anmält mig till nästa år. Den kunskap som förmedlades var spännande.

Uno Hedin

Uno Hedin

---